Varje år i november fylls butikerna av slipsar, choklad och gratulationskort. Fars dag är en självklarhet för många, men historien bakom denna högtid är både rörande och lite stökig. Allt tog sin början i USA för över hundra år sedan.
En dotters hyllning till en ensamstående krigsveteran
År 1909 fick en amerikansk kvinna vid namn Sonora Smart Dodd en vacker idé. Hennes pappa var en veteran från det amerikanska inbördeskriget som ensam hade uppfostrat sju barn efter att hans fru tragiskt gått bort i barnsäng. Sonora ville hylla sin pappas otroliga insats och föreslog en speciell dag för att fira fäder, precis som man nyligen börjat fira mammor. Denna kärleksfulla tanke slog rot och spred sig snabbt över landet.
Steget över atlanten till ett kallt Sverige
Det dröjde till 1931 innan traditionen nådde de svenska hemmen. Här uppstod dock en viss debatt i början av 1920-talet redan innan dagen var helt etablerad. Vissa menade skämtsamt i tidningarna att om det fanns förslag på en speciell dag för djur, borde väl ändå papporna få en egen dag också. Särskilt eftersom mors dag redan existerade.
När firandet väl hade satt sig började folk uttrycka sin uppskattning varmt. En insändare signerad med namnet ”Tacksam dotter” i Svenska Dagbladet år 1932 belyste hur faderns roll i hemmet var annorlunda än moderns, men minst lika viktig för familjens trygghet och barnens uppfostran.
Slipsar cigarrer och frukost på sängen
Idag ser firandet ganska likt ut i många hem. Det brukar handla om mysig frukost på sängen, blommor och en liten present. Under lång tid var slipsen den absolut vanligaste gåvan. Sedan 1930-talet har presenterna ofta speglat en väldigt traditionell mansroll. Istället för blomsterarrangemang fick många pappor förr i tiden ta emot krigsromaner, cigarrer och doftande after shave.
Kritik kommers och tankar om en familjens dag
Trots den varma grundtanken har fars dag inte alltid mötts av stående ovationer. Dagen saknar en religiös grund i Sverige och ganska snart började högtiden kritiseras för att vara alltför kommersiell. Ett tydligt exempel på detta är från 1949 när en nordisk kommitté av köpmän bildades enbart för att sprida fars dagsfirandet och därmed öka försäljningen i butikerna.
Utöver den kommersiella kritiken har det genom åren även höjts röster om att högtiden utesluter barn som växer upp utan föräldrar. Under 1970-talet fanns det starka krav på att lägga ner dagen helt, eller åtminstone döpa om den till Familjens dag för att vara mer inkluderande. När Nordiska museet undersökte saken på 1960-talet visade det sig dessutom att många äldre från början var ganska skeptiska och fnyste åt firandet som de tyckte var ”onödigt fjäsk”. Ändå lever traditionen vidare, starkare än någonsin.
