När de sista dagarna i april närmar sig börjar en viss förväntan sprida sig i luften. Träden knoppas, fåglarna sjunger lite högre och plötsligt står man där framför en enorm brasa i den kyliga vårkvällen. Kanske hörs en stämningsfull körsång i bakgrunden medan värmen från lågorna slår emot ansiktet. Men vad är egentligen anledningen till att eldar tänds och vårsånger sjungs över hela landet just den sista april? Historien rymmer allt från heliga kvinnor till skräckinjagande magi.
Ett tyskt helgon gav dagen sitt namn
Hela historien börjar med en abbedissa vid namn Walpurga som levde på 700-talet i det som idag är Tyskland. Hon blev sedermera helgonförklarad och hennes officiella minnesdag sattes till den första maj. Eftersom man i Norden förr i tiden ofta började fira stora dagar redan kvällen innan, på exakt samma sätt som man gör med julafton och midsommarafton, blev den sista april helt enkelt Valborgs alldeles egen mässoafton. Helgonet i sig hade dock oerhört lite med stora brasor att göra, utan namnet är snarare en lånad titel för en mycket äldre tradition.
Eldarna skrämde bort häxor och rovdjur
Magin och mystiken kring eldarna bottnar djupt i gamla bondetraditioner och folktro. Valborgsnatten ansågs förr vara en magisk tidpunkt då gränsen mellan vår vanliga värld och det övernaturliga var oroväckande tunn. Det var precis i månadsskiftet mellan april och maj som tamboskapen äntligen släpptes ut på skogsbete efter en lång och mörk vinter i ladugården. För att skydda sina oskyddade kor, getter och får från hungriga vargar och björnar tände bönderna enorma eldar på kullarna.
Man nöjde sig dock inte bara med de höga lågorna, utan det fördes också ett herrans oväsen runt eldarna. Folk sköt med bössor i luften, slog på metallkastruller och skrek för full hals ut i skogen. Ljudet och ljuset hade nämligen en dubbel och livsviktig funktion för dåtidens människor. Utöver att skrämma bort de vilda skogsdjuren trodde man stenhårt på att elden och oljudet höll häxor, troll och andra onda väsen på tryggt avstånd. Häxorna sades vara extra aktiva just denna natt när de flög över himlen på väg till sina mystiska sammankomster. Den sprakande vårbrasan blev helt enkelt en livsviktig skyddsbarriär för både människor och boskap under övergången till den ljusa årstiden.
Studenterna och körsången tog över festen
Det städade och välorganiserade firandet med vårtal, vårsånger och vita mössor har sin helt egen historia. Under 1800-talet började studenterna vid universiteten i Uppsala och Lund att fira vårens ankomst genom att samlas, hålla eldfängda tal och sjunga in den varmare årstiden. Den här romantiska traditionen spred sig sedan snabbt från de akademiska städerna ut i landets alla hörn.
Gamla tonsatta dikter, där man bland annat sjunger om hur vintern rasat ut, blev otroligt populära och spred en stämningsfull känsla över valborgskvällen. Idag är den älskade högtiden en fantastisk mix av de där gamla sprakande skyddseldarna från bondesamhället och den glada akademiska körsången. Det hela har smält samman till en varm och gemytlig tradition som på allvar hälsar våren välkommen tillbaka.
Källor
- https://www.nordiskamuseet.se/utforska/hogtider/valborgsmassoafton
- https://www.so-rummet.se/kategorier/valborgsmassoafton
- https://historia.se/svensk-historia/valborgsmassoafton
